Press

Recensioner och artiklar om mina olika projekt över åren. Allt från jazz till roller i opera, musikal och egna verk till pop med Once Upon A Girl.

“La voix est électrissante et le style est refraichissant. Once Upon A Girl est une groupe qui colle à son époque. Un son moderne et unique.”
TV 8 Mont Blanc Once Upon A Girl 2010

“Once Upon a Girl was the best-paid artist in February and March. She uploaded her songs at the end of November last year and in January she suddenly noticed a great increase in the number of listeners. ”
Artikel Ubetoo Once Upon A Girl 2009

With Sarah Nilsson, singer and songwriter in the band Once Upon a Girl, I find one of those special voices that stands out and sticks to my mind. A lot of expression, warm, somewhat dramatic and with a unique tone.
Artikel Meadowmusic Once Upon A Girl 2008

“Sarah Nilsson och hemmastallets Martina Sundén strålar extra i ett gäng begåvade tjejer.”
Recension Bengt Roos Allt eller inget Kalmar 2008

“Begåvningen lyser igenom  [—] Med Sarah Nilsson i spetsen har Teater Kärlek på kort tid vuxit till något av det mest intressanta och vitala i Malmös fria teatervärld.  [—]Man undrar vad dessa begåvade artister skulle kunna åstadkomma med den stora institutionens alla resurser till sitt förfogade. Kanske något för Malmö Musikteater att fundera på?”
Recension Jan Johansson BrudJävlar Skånska Dagbladet 2005

“Tre tjejer faller ned i ett svart hål – helvetet. De är inte förvånade, bara besvikna över att det är så tråkigt där.
Artikel BrudJävlar Elle 2005

“Vad är det som är så läskigt med starka kvinnor? Det är en berättelse om kvinnlig ondska och det mänskliga egot.”
Artikel BrudJävlar Amelia 2005

“Allt sker alltså a capella och Sarah Nilsson och Rikke Buch Bendtsen är bägge skolade sångerskor med driv i utförandet. Och det är faktiskt förbluffande hur totalt de dominerar scenen utan hjälp av yttre attribut, förutom de kläder de går och står i och som har tydligt symbolbärande funktion. Det är fräscht och charmigt, orginellt och proffsigt – och tänkvärt. För både män och kvinnor.”
Recension Jan Johansson Avklädd Skånska Dagbladet 2004

“En kärleksfull vitaminspruta.  [—] När de bägge aktriserna hittar ett lekfullt och lagom galet tonläge skrattar man gott åt uppfinningsrikedomen. Sympatierna hamnar sist och slutligen hos Teater Kärlek som placerar sig mitt i kvinnors vardag och inte drar sig för att tala ur, hm, skägget.”
Recension Carl-Håkan Larsén Avklädd Sydsvenska Dagbladet 2004

“Det vore fel att framhålla några framför andra ur ensemblen. Här rör det sig mer än någonsin om ett kollektivt arbete och ett kollektivt utryck. [—] Runt omkring honom fylkas en lång rad enskilda rollinsatser, varav en del lyfter över det tidsbundna. Låt mig som ett exempel nämna Sarah Bengtsson i rollen som den gravida Alice som i en gripande ballad våndas över genteknikens “generösa” invit till manipulation av det väntade barnet. Den sortens fördjupande scener hade man gärna sett flera av.”
Recension Jan  Johansson Speciells Evangelium Skånska Dagbladet 2003

“Sarah Nilsson träffar helt rätt i sin mimik och sin sångstil – det kan inte vara helt lätt att sjunga i Ribbans kafélokal utan förstärkning. Hennes slängiga jargong och den underliggande krampaktigheten förefaller vara perfekta teckningar ur vardagslivets relationskaos. Hon ålar omkring med fullt sensuellt pådrag i sin röda klänning, och hon har även ögon som kan förgöra och förföra. En styv prestation.  [—] en avrundad happy end slipper man. Däremot finns där det element av katharsis vilket redan den gamle greken Aristoteles fann kännetecknande för god teater: handlingen förmår renodla och tydliggöra viktiga existentiella problem.”
Recension Carl-Håkan Larsén Venus biktar sig Sydsvenska Dagbladet 2002

“Så kommer hon, Venus, Sarah Bengtsson, läckert klädd i röd klänning och med det långa blonda håret ystert slängande. Med ett vinglaset i högsta hugg söker hon kontakt och styr sten mot pianisten. Sarah Bengtsson är läcker som Venus, en Venus som söker en identitet i den tomhet som kommer från brustna förhållanden och identitetskriser. Vid ett tillfälle ger Sarah Nilsson oss med ironisk träffsäkerhet inblickar i singellivet. Sådant hade man gärna sett mer av.”
Recension Ulf Larsson Venus biktar sig Skånska Dagbladet 2002

“Hon heter Venus, döpt så av sina hippie-inspirerade föräldrar. Han är barpianist och van vid att höra folks bekännelser. I sommar möts de i nyskrivna musikalen Venus biktar sig som får premiär på Ribersborgs Kallbadhus i Malmö 12 juni.”
Artikel Venus biktar sig Skånska Dagbladet 2002

“Det är en närmast osannolik musikalproduktion som under hösten visas i Folkets Park i Lund. Uppsättningen har varken de stora institutionernas tunga effektmaskineri, eller de månghövdade amatöruppbådens frenesi. Den är proffsig och exklusiv, imponerande med fjorton personer i ensemblen och nio musiker i orkestern men håller ändå ett kammarmusikalformat som inte känns för pretentiöst. [—] Ett par av kvinnoporträtten fastnar ordentligt i minnet. Sarah Bengtsson som får stora ångestskälvan på bröllopsdagen när hon inser att hon tydligen håller på att gifta sig…”
Recension Carl-Håkan Larsén Company Sydsvenska Dagbladet 2000

“Sarah Bengtsson kramar komiken ur den genomneurotiska Amy, som först när hon står där i brudklänning inser att hon tydligen håller på att gifta sig.”
Recension Lars Thulin Company Ystad Allehanda 2000

“Drömmen om en musikal. Finns det något du verkligen skulle vilja göra? Något som verkar svårt, ja, nästan omöjligt att genomföra, men som skulle vara helt fantastiskt om det verkligen blev av – ett riktigt drömprojekt? Hennes träffade Sarah och Mathias som vet hur det känns när drömmarna gick i uppfyllelse.”
Artikel Hennes Company 2000

“Också de mindre rollerna har hög kvalitet i framförandet […] yrhättan Barbarina Sarah Bengtsson sjunger melodiskt vackert.”
Recension Lena Svensson Figaros bröllop Skånska Operan Ystad Allehanda 2000

“Sångerskan liknar en musikalstjärna från första bästa Fred Astaire-film med sin tydliga men tillbakahållna inlevelse.  [—] Kirsebergsborna är bortskämda som kan slinka in mest hela tiden, tonerna får en nämligen att önska att varje dag var en tisdag.”
Artikel Lisa Appelqvist Mässingshornet 1999

Comments are closed, but trackbacks and pingbacks are open.