På min andra dag som 40-åring är det hög tid att tacka för världens i särklass bästa födelsedagsfirande!
I lördags bjöd jag in till ett storkalas som jag planerat i nära nog tio års tid. Familj och vänner samlades ute på Gräddö för att i en fest i fem akter fira av det kommande fjärde decenniet i mitt liv. Det visade sig bli en upplevelse som nära nog tog andan ur mig och fick gamla hederliga “Här är i ditt liv” att blekna i jämförelse.
Jag är en person som fått leva många liv i samma liv. I samband med min tid som frilansande skådespelare har jag under korta men intensiva perioder kommit nära en stor mängd människor som jag sedan lämnar för att möta en grupp nya. En kollega sa till mig en gång att man inte kan hålla på och fästa sig vid alla, för det går inte. Men det har jag aldrig förstått. Så många blir viktiga och nära och det är ofta jag saknar att inte kunna få umgås mer med dessa människor och inte minst sammanföra dem med varandra! Detta var alltså drömmen, att låta dem få möta varandra i ett enda härligt sammelsurium.
Självklart kommer inte alla dessa människor ha samma glädje av varandra som just jag har fått av dem. Men fler än man kan ana! Det handlar lite om min grundtro på människan, att vi alla har mer gemensamt än vad vi tror och det är detta som vi alla bör leta efter. Jag som personligen har vistats i idel allvarstyngda uppdrag i säkerhetsbranschen men som även släpper loss på scenen i neongrön Zumbaoutfit eller är eftertänksam som mer introspektiv sångerska är ett levande bevis för att allt inte kan eller ens ska katalogiseras som så många verkar tro att det bör.
Nu ska vi dock inte sticka under stol med att den här dagen handlade mindre om andra utan främst blev en enda stor kärleksbombning av just mig. Något som jag i sanningens namn njöt av i fulla drag. Jag undanbad mig presenter och önskade mig i stället just att folk skulle lägga tid och pengar på att bara ta sig till denna fest en rejäl bit utanför Stockholm och som krävde övernattning. Vidare önskade jag mig uppträden. Alltså, ingen falsk blygsamhet och tal som mottages under protest. Jag ville ha allt ur talangbanken från alla mina begåvade vänner. Ett Wallmans, bohemian style. Och det fick jag! Jag gick ut med att Jante var portförbjuden och kvalitetskontrollen låg. Men det jag fick ta emot fick både mig och mina gäster att bara gapa.
När det gäller mina artistkollegor vet jag av erfarenhet att de ofta är motvilliga att uppträda i privata sammanhang. Jag förstår det till fullo, jag är likadan. När man är ledig vill man slappna av och prestationsångesten kan ofta vara större för en artist än vad andra kan tro. Men denna gång uttryckte jag ödmjukt min önskan och betonade det avslappnade i upplägget. Det fick folk att visa sidor jag aldrig sett. Skådespelerskan som tolkade Lou Reed, Zumbainstruktören som berörde med piano och öm röst, redovisningskonsulten/skådisen som tolkade min egen låt, manligaste kompisen som valde att köra disco i behå och peruk. Och alla dessa fantastiska slående tal som avslöjade saker om mig själv som jag glömt och blev glad över att återupptäcka. Tårar blev det också, all-american sentimental style. Men en sensibelt begåvad person säger bara – låt dom flöda, banne mig!
Inte att förglömma är den härliga maten som aldrig skulle ha kunnat förverkligats utan en otrolig mattalang bland mina vänner. Eller den fantastiska bok jag fick av en av mina äldsta vänner där hon samlat tankar om mig från massa vänner i ett för evigt inbundet format.
Dagen efter samlades alla i en skön brunch då man fick chans att andas och krama om de man inte lyckades fånga upp under föregående kvälls avslutande vilda dans. Många reste långt, långt fler än jag vågat hoppas på.
Vi är alla viktiga och vilken bättre dag finns det att visa det för någon än dennes födelsedag? Bär varje år med stolthet, för det är en sann ynnest att få bli äldre, med bilringar, rynkor och allt. Det är värt att firas och själv vill jag fira det med dom jag älskar. Och ja – ni är många!
Vidare, vi har alla liv med en hel del gott men även med många tunga dagar. Det är tyvärr alltför lätt att se det vi inte har, så även för mig. Jag gav mig själv därför presenten att få minnas allt jag har i mitt liv. Ett bättre recept för tacksamhet kan jag inte ge.
Tusen tack kära familj, vänner och universum för världens bästa födelsedagsfirande – 40 jag är redo!